Söderstadion är död! Länge leve Söderstadion!

Detta inlägg kommer inte att handla om någon ny ramsa som jag tycker vi ska köra. Det kommer inte heller lyftas fram och pratas om någon gammal ramsa. Nej, detta inlägg kommer att handla om hur jag ser på framtiden med läktarkulturen på Nya Söderstadion, som jag helt enkelt härefter bara benämner Söderstadion.

Jag hoppas att upplevelsen igår stillade de flestas oro kring om den nya arena kan matcha gamla Söderstadion i tryck. Den oron stillades med besked eftersom det var ett ordentligt drag från de flesta läktarsektionerna. Men...

Men... det finns saker som måste anmärkas på.

Först, men inte främst så måste PA-ljudet vid Just idag är jag stark sänkas. Kenta, må du vila i frid, ska INTE överösta läktarsektionernas sång. Vi kan denna låt nu. Kenta kan få ligga lågt i bakgrunden som en behjälplig krycka att stöda sig på om det vill sig så illa att man har fått ett hjärnsläpp eller råkar för tillfället vara för full för att minnas en strof i en vers.

Redan så diskuteras det på forum om vi ska även nästa säsong ska fortsätta köra med en uppdelad klack på nedre kort- och långsida eller om klacken ska samla sig på kortsidan. Jag tycker det är en bra diskussion och jag hoppa att Hammarby och SGA kan tillmötesgå en eventuell förändring.

Som det är nu så funkar inte många av våra klassiska ramsor eftersom det snabbt blir osynkat mellan klackarna. Det resulterar i att ramsorna snabbt dör och resten av arenan får aldrig tillfälle att ge sig in i ramsorna och vara den som står för klimax innan ramsan dör ut eller tar ny fart.

I och med flytten till den nya arena så har klacken även splittrats internt då många som tidigare har stått i klacken valt att köpa andra platser på arenan, främst då kanske stökiga sitt. Detta är en styrka som måste utnyttjas. Men jag måste säga att stökiga sitt sitter väldigt långt från långsideklacken då denna trycks ihop närmare kurvan.

Styrkan hos stökiga sitt är att det är en grupp som gärna vill vara med att stöka och sjunga, men efter eget behag och när de blir kallade på. Vilket nu endast egentligen händer med Hammarby är de bästa, heja heja heja Bajen. Det behövs med andra ord många många fler växelramsor. Detta är extremt viktigt.

Jag har ju tidigare här på Bajenramsan poängterat detta och vill gärna ge dessa möjliga ramsor utrymme igen. Jag tror att det med dessa skulle kunna skapas en fantastisk stämning där alla läktarsektioner deltar.

Vi har en dröm

Vi är Hammarby

För övrigt så tycker jag att vi ska köra dessa

Bron över till framtiden

Fan snart är det slut, eller snart är det dags. Det beror på hur du ser på det. Du kan fälla en tår eller en tårflod över att vi väljer att flytta från Söderstadion och konstigt vore annars. Du kan också glädjas över att vi flyttar in i en ny modern arena som ju är den kostym i storlek större som tillåter tillväxt. Nu får vi bara hoppas att detta förbannade men så övernaturligt älskade fotbollslag också börjar producera på fotbollsplanen.

Jag var så sjukt arg när vi åkte ur 2009. Jag var så sjukt frustrerad 2010 då vi inte studsade tillbaka till "finrummet" så som Stockholms andra avarter till lag gjort under 2000-talet. Jag var så sjukt deprimerad när vi höll på att åka ur 2011 (tack Sebastian!). Jag var så sjukt trött på fotboll efter raset under sommaren förra året (tack Kennedy för uppryckningen). Och, jag har varit så sjukt sliten detta år då trots att vi fått ordentlig ordning på försvaret istället har slutat att göra mål.

Jag har känt mig som en spelberoende som går runt med tanken att man inte har förlorat förrän man har slutat spela. Så är det med Bajen i denna skitliga som heter Superettan. I och med att det endast är etta eller två som gäller, med tredje platsen likt en trampolin som lika gärna kan gå av, så finns det inte något utrymme för förluster. Annat är det i Allsvenskan. Där behöver du egentligen bara oroa dig för att inte åka ur. En lyx som vi inte har i S1, vilket vi också med nöd och näppe bevisade 2011.

Men trots alla dessa år så står vi rakryggade och med hakan högt över de andra jävla skitgängen i denna stad. Trots fyra år i gärdsgårdsserien så är vi störst bland supportrar och vi är snart uppe i 10 000 sålda säsongskort. Mycket tack vare Bajen Fans och #Forza3000-kampanjen. Det är att jämföra med det ruttna och själlösa gäng som så helt utan heder och ära valt att överge sin egna historiska arena (som de hade kunnat spela kvar på 2014) och flytta till vår. Dessa lortar från Skansens apburar har endast kunnat få 8600 säsongsbiljetter sålda.

Nåja, stoltheten i Bajen har fått mig att tänka på en film som borde räknas till en av filmhistoriens främsta, nämligen Bron över floden Qwai. De brittiska soldaterna i denna klassiker har ett sådant sjukt bajenhjärta. De står emot all skit som kastas på dem, de står rakryggade och stolta. De bygger upp den där bron med en passion som är grönvit. Bron raseras, vilket våra drömmar också har gjort. Men, de bygger upp den igen. En annan sak de gör är att de visslar på denna melodi som också skulle kunna funka i klacken någon gång.

Och likt i klippet så står vi och stampar på samma plats hela tiden. Men fan, vi gör det rakryggade.

Bajen, ja det är vårat gäng
Mot Bajen så åker ni på däng
Bajen, Ja vi är Bajen
Och det är Bajen som ordnar poäng

Tjala tjalalalalalala
Tjala Tjalalalalalala

Eller så visslar vi.

Förövrigt så tycker jag att vi ska köra denna 

Forza Bajen! nu på söndag och glöm inte att köpa säsongsbiljett

Ny, nygammal och gammal

I morgon är det match igen då Landskrona kommer på besök. Ångesten som alltid finns där äger inte samma närvaro idag som den har gjort de senaste matcherna, säsongerna. Det känns ok och hanterbart. Måndagens match blir den fjärde sista matchen på Söderstadion. Den insikten är däremot inte hanterbar. Inte det minsta.
När vi kliver in på Nya SöS hoppas jag att klacken följer med och bär med sig en uppdaterad läktarkultur från platsen där den startade för 40 år sedan. Detta är ett utmärkt tillfälle för klacken och hela bajenpubliken att lyftas sig och åter vara vägledande. Vi får bara hoppas att den nya arenan tillåter oss att göra det. Vi får ju se den 20 juli.

Jag tänkte lyfta fram en ny, en nygammal och sedan en gammal ramsa i detta inlägg.

Ny!

Den nya ramsan tipsades av Svenskafans forumiten Cribbsson den 14 maj i år. Videolänken visar Argentinska San Lorenzos klack som sjunger en ramsa om motståndaren Racing. Jag är ofta inte så mycket för spanskspråkiga ramsor eftersom de i rytm och text är väldigt svåröversättliga och resulterar allt för oftast i mummelramsor som bara kan uttydas av de som är i den direkta närheten av de som sjunger. Men denna är så väldigt enkel i sin melodi och rytm att det kan bli riktigt mäktigt även på Sös och Nya Sös. Så här tänkte jag att den skulle kunna sjungas

Vi hejar på Bajen, det é vårt lag

Vi sjunger för Bajen, vi sjunger i dag

Vi kämpar för Bajen, och det gör mig glad

Den sista raden kanske ska bytas ut till hjärtan klampar för Bajen och det gör mig glad.

Nygammal

Den andra ramsan jag vill lyfta fram idag är en relativt ny ramsa som jag först hörde via Flibbens film från bortresan till Ljungkile 2011 (se från 3.23 in i klippet). Och det är en klockren ramsa som jag är väldigt förvånad över att den inte har satt sig i klacken. Texten är så här: 

I hela Sverige, i hela världen

Är vi på plats

å vi är flest

å sjunger högst

Ja vi har fest

För vi är Bajen, Från Söders höjder

Här är man fri

Här finns Hammarby

Här lever vi

Anledningen till att den inte satt sig är väl klackens och Bajens fans oförmåga att förmedla nya ramsor med text. Mer om det en annan gång. 

Gammal

En gammal ramsa som vi inte hör så ofta längre är ju Vi håller ju på Hammarby. Den bygger på John Denvers Annie's Song från 1973. John Denver skrev låten, som handlar om hans dåvarande fru, under 10 minuter i en skidlift i Aspen, Colorado. 

När Bajen sjunger den går den så här: 

Vi håller på Hammarby, vi håller på Bajen

Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det!

Vi hatar ju a-i-k, vi hatar ju djurgår'n

Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det!

För övrigt så tycker jag att Jag har en dröm ska sjungas.

Från forum till klack

Efter att jag postat ett nytt inlägg och tipsade om det på SFs Bajenforum började det pratas om ramsor. Förutom snack om olika ramsors vara eller icke vara så tipsades det också kring nya eventuella ramsor. Det har varit väldigt lärorikt att följa snacket kring ramsor de senaste dagarna och jag har fått mycket stoff till framtida inlägg. 

En ramsa som förslogs och som det fattades störst tycke kring var denna efter melodi av Evert Taube. Den gjordes förmodligen mest känd av Cornelis Vreeswijk när han släppte den på sin Taubeskiva Cornelis sjunger Taube (1969). Visan heter Fritiof Anderssons paradmarch. 


Orginalversion av Evert Taube

Namn: Gröna stunder Sänt: 2013-03-28 23:46 Ändrat: 2013-03-29 00:06:43  

Tar om hela låten. Klicka på länken och följ med i texten här. Vårens nya klacklåt!

Från Kvarnen Gröne Jägaren och hela Södermalm.

Säg bara till

säg om du vill

hej mina Grönvita bröder

Det klirrar under klackarna, det är Nordens största klack

vi går i rök

vi går i stök

tillbaka hem till söder

Och skynda er till luckorna för klacken den e trång

Och bjuder ni på öl och vin så bjuder vi på sång

Här går ett lag som frös och svalt men segrade ändå

vi går med stil

vi går med sång

tillbaka hem till Söder

Vi går med stil

vi går med sång

tillbaka hem till söder

och slå en drill

och ta en till

Så går vi hem till Söder

Vad ska vi kalla den? Jag vet faktiskt inte. Tillbaka hem till Söder? 

Förutom denna starka ramsa tycker jag att vi ska köra Vi har en dröm

Bajen på tronen

Efter en händelserik vinter med stora framgångar för Hammarby är det äntligen snart dags för premiär. Den sista premiären på Söderstadion. Det är ju helt galet. Vad som är viktigt nu är att vi sätter ribban så högt vi bara kan dessa sista matcher innan vi kliver in på Nya Sös. Det är trycket på Söderstadion som vi ska använda som måttstock när vi sjunger på Vår arena. Jag hoppas bara att arenafolket ser till att vår klack blir bra mickad under tv-sändningar, så att det inte blir som under bandy-finalen (hur sjukt härligt var inte den finalen??) då endast SAIKs lilla klack måste ha varit mickad.

Det är inte endast säsongspremiär för fotboll. Om några dagar börjar också Game of Thrones säsong tre sändas på HBO. Intromusiken till tv-serien är fantastisk och jag tror att man skulle kunna bygga en mäktig ramsa av den. Jag föreställer mig en växel-ramsa där långsida sjunger vers och kortsida refräng. Jag tror också våra trumslagare med fördel kan efterhärma introt. Lyssna själva. Det är de första 50 sekunderna som är intressanta.

Jag tänker mig något i denna stil:
Här é Sveriges bästa lag
Heja Bajen, heja Bajen, heja Bajen, hey!
Här är vi starka just idag
heja Bajen, heja Bajen, heja Bajen, hey!

Vi är vackrast i vår stad
Heja Bajen, heja Bajen, heja Bajen, hey!
Tanken på Söder gör mig glad
Heja Bajen, heja Bajen, heja Bajen, hey!

Om trummorna kan köra igång denna och långsida eller kortsida kan ta ton så skulle det var grymt.

Se nu till att köpa säsongskort till Nya Sös!

För övrigt så tycker jag att Jag har en dröm ska sjungas.

Nytt år, ny ramsa

Denna blog får med detta inlägg en kraftig spruta, en hård adrenalinspruta rakt in i hjärtat. Jag vet ärligt talat inte om det kommer att räcka. Men vi får se. Anledningarna till att jag inte lyckades hålla den vid god vigör tidigare är många. Först och främst vill jag lyfta fram personliga skäl som jag mer eller mindre kan gå in på i denna blogg. Men det ska jag inte göra nu. Det får bli bränsle till andra inlägg.

Ett medgivande jag kan ge är att Hammarby spelade en stor roll till mitt svaga bloggande. När kräftgången var allt för påtaglig i mitten på sommaren så orkade jag inte. Jag orkade inte se mitt, vårt Bajen, ännu en gång sumpa chansen att gå upp. Och, att de gjorde det detta år, det år då det var som viktigast, det år vi skulle rida på en våg som bar oss till en ny arena och en ny tid, det var mer än jag kunde ta. Jag stängde ner, gick pliktskyldigt till Söderstadion och sjöng, men orkade inte engagera mig i något kreativt för Bajen. 

Visst... sedan kom Sundin, Ledgerwood, Adelstam, Guldborg och slutligen också, och tack och lov, Kennedy. Då fick man hopp, det återtände den fallna glöden och det värmde igen. Men hoppet, glöden och värmen gällde inte denna säsong. Den var förlorad. Den gäller för nästa. Därför fann sig inte heller viljan att heller då ta upp bloggen igen. 

Men nu när säsongen sedan länge avslutad och lagd till handlingarna sitter jag och lyssnar på Bara Bajens förträffliga uppesittarkväll och har lust igen. Det beror också på att jag har gått runt och nynnat på en liten melodi som jag satt text till. Mitt nynnande kommer sig av att ett av historiens största hård rockband har tagit sitt förnuft till fånga och kommit ikapp med tiden.

Det var när jag lyssnade på Metallica – The Memory Remains (Live with the SFSO) som jag tänkte att publiksången i slutet på den låten skulle passa sig utmärkt till en ramsa. 

I videon bredvid är det ganska mäktigt när bandet slutar spela vid ungefär 4:40 och publiken tar vid. Det är en sjukt enkel ramsa.... 

Sha la la la la la la la

La la la la la

x4

Vad är bäst i vår(an) stad

Det är Hammarby

Vad är bäst i vår(at) land

Det är Hammarby

Vad är bäst i vår(an) värld

Det är Hammarby 

Av vilka består Hammarby

Vi är Hammarby

Sha la la la la la la 

Vi är Hammarby

x4

Vad tycks? Det är ju en klockren ramsa som borde ha fått fäste runt om i Europa för länge sedan. Men jag kan inte hitta något youtube-klipp på någon klubb som kör den. Det är möjligt att jag har missat det eller att de som lagt upp en eventuell video inte har taggat den ordentligt. Om det är så att någon känner till en klubb som kör den så hojta till!

Förövrigt så tycker jag att vi ska köra denna ramsa Vi har en dröm

Bajen från Söder

Jag skulle kunna sitta här och helt enkelt ogenerat skriva om en ramsa som brukar höras eller som senast hördes på Söderstadion, men det kan jag inte så här direkt. Det sjöngs nämligen inte speciellt mycket mot Ljungskile. Om det sjöngs så gjordes det inte bra. Den dystra lilla skara (publiksiffran 7 874 är knappt bättre än Ljugården) som tagit sig till Söderstadion för denna match måste ha varit påverkade landslagets usla resultat kvällen innan (bruten förlustfri svit mot England i tävlingsammanhang) tillsammans med ett allmänt värdelöst sommarväder (tillika fotbollsväder).

Klacken började fantastiskt bra med ett storartat grönvitt konfettiregn, snygg enkel banderoll och stora flaggor. Jag skulle vilja se väldigt mycket mer av detta, det är väldigt festligt. Men jag fick känslan att festens klimax var just detta.

Men, men.. Vi får hoppas att detta var lågvattenmärket för säsongen. Både för klacken och för laget.

Jag är sjukt mycket mer bedrövad av Bajens förlust än den svenska klantlagets. Appropå Klantlagsfotbollen och dess totala avsaknad av supporterkultur, som mentalt, om än inte sång, fortfarande befinnner sig på 50-talet likt vad som kan höras under VM-finalen 58, så sjungs det bara en enda ramsa (om man bortser från de fantastiska grönvita irländska hjältarna) och det är den mest infantila av dem alla. Öhh Öh öh öh öh öööh ööööh. Låten i sig är ju ett smärre mästerverk i The White Stripes – Seven Nation Army. 

Låten släpptes 2003 av The White Stripes och hittades snart av supportrar. Redan i oktober 2003 sjöng supportrar av Club Brugge den på en bar i Milano innan en gruppmatch i Champions League mot Milan. Bruggarna tog med sig låten hem och började köra den på sina matcher. I en match mot Roma hemma i februari 2006 tog Romafansen med sig ramsan "tillbaka" till Italien, där den snabbt fick fäste och tillslut även blev nationallagets inofficiella låt det året.

I Sverige och i Bajen hördes den tidigare än så. Jag är övertygad, som inbiten White Stripes-älskare, att jag hörde den i klacken redan under 2004 års säsong. Men jag kan ha fel. På YouTube kan man höra Bajen Fans sjunga den efter den underbara 2 - 0 vinsten mot AIK hemma på Söderstadion den 3 maj 2006. Den går naturligtvis så här:

Vi é Bajen från Söder
Vi é grönvita bröder

Det är en mycket fin ramsa, men en som det gått inflation i nu efter EM. Vi kan väl ta upp den igen om några år igen. Kanske då med några få verser till.

För övrigt så tycker jag att vi ska sjunga Jag har en dröm nästa gång