Nytt år, ny ramsa

Denna blog får med detta inlägg en kraftig spruta, en hård adrenalinspruta rakt in i hjärtat. Jag vet ärligt talat inte om det kommer att räcka. Men vi får se. Anledningarna till att jag inte lyckades hålla den vid god vigör tidigare är många. Först och främst vill jag lyfta fram personliga skäl som jag mer eller mindre kan gå in på i denna blogg. Men det ska jag inte göra nu. Det får bli bränsle till andra inlägg.

Ett medgivande jag kan ge är att Hammarby spelade en stor roll till mitt svaga bloggande. När kräftgången var allt för påtaglig i mitten på sommaren så orkade jag inte. Jag orkade inte se mitt, vårt Bajen, ännu en gång sumpa chansen att gå upp. Och, att de gjorde det detta år, det år då det var som viktigast, det år vi skulle rida på en våg som bar oss till en ny arena och en ny tid, det var mer än jag kunde ta. Jag stängde ner, gick pliktskyldigt till Söderstadion och sjöng, men orkade inte engagera mig i något kreativt för Bajen. 

Visst... sedan kom Sundin, Ledgerwood, Adelstam, Guldborg och slutligen också, och tack och lov, Kennedy. Då fick man hopp, det återtände den fallna glöden och det värmde igen. Men hoppet, glöden och värmen gällde inte denna säsong. Den var förlorad. Den gäller för nästa. Därför fann sig inte heller viljan att heller då ta upp bloggen igen. 

Men nu när säsongen sedan länge avslutad och lagd till handlingarna sitter jag och lyssnar på Bara Bajens förträffliga uppesittarkväll och har lust igen. Det beror också på att jag har gått runt och nynnat på en liten melodi som jag satt text till. Mitt nynnande kommer sig av att ett av historiens största hård rockband har tagit sitt förnuft till fånga och kommit ikapp med tiden.

Det var när jag lyssnade på Metallica – The Memory Remains (Live with the SFSO) som jag tänkte att publiksången i slutet på den låten skulle passa sig utmärkt till en ramsa. 

I videon bredvid är det ganska mäktigt när bandet slutar spela vid ungefär 4:40 och publiken tar vid. Det är en sjukt enkel ramsa.... 

Sha la la la la la la la

La la la la la

x4

Vad är bäst i vår(an) stad

Det är Hammarby

Vad är bäst i vår(at) land

Det är Hammarby

Vad är bäst i vår(an) värld

Det är Hammarby 

Av vilka består Hammarby

Vi är Hammarby

Sha la la la la la la 

Vi är Hammarby

x4

Vad tycks? Det är ju en klockren ramsa som borde ha fått fäste runt om i Europa för länge sedan. Men jag kan inte hitta något youtube-klipp på någon klubb som kör den. Det är möjligt att jag har missat det eller att de som lagt upp en eventuell video inte har taggat den ordentligt. Om det är så att någon känner till en klubb som kör den så hojta till!

Förövrigt så tycker jag att vi ska köra denna ramsa Vi har en dröm

Bajen från Söder

Jag skulle kunna sitta här och helt enkelt ogenerat skriva om en ramsa som brukar höras eller som senast hördes på Söderstadion, men det kan jag inte så här direkt. Det sjöngs nämligen inte speciellt mycket mot Ljungskile. Om det sjöngs så gjordes det inte bra. Den dystra lilla skara (publiksiffran 7 874 är knappt bättre än Ljugården) som tagit sig till Söderstadion för denna match måste ha varit påverkade landslagets usla resultat kvällen innan (bruten förlustfri svit mot England i tävlingsammanhang) tillsammans med ett allmänt värdelöst sommarväder (tillika fotbollsväder).

Klacken började fantastiskt bra med ett storartat grönvitt konfettiregn, snygg enkel banderoll och stora flaggor. Jag skulle vilja se väldigt mycket mer av detta, det är väldigt festligt. Men jag fick känslan att festens klimax var just detta.

Men, men.. Vi får hoppas att detta var lågvattenmärket för säsongen. Både för klacken och för laget.

Jag är sjukt mycket mer bedrövad av Bajens förlust än den svenska klantlagets. Appropå Klantlagsfotbollen och dess totala avsaknad av supporterkultur, som mentalt, om än inte sång, fortfarande befinnner sig på 50-talet likt vad som kan höras under VM-finalen 58, så sjungs det bara en enda ramsa (om man bortser från de fantastiska grönvita irländska hjältarna) och det är den mest infantila av dem alla. Öhh Öh öh öh öh öööh ööööh. Låten i sig är ju ett smärre mästerverk i The White Stripes – Seven Nation Army. 

Låten släpptes 2003 av The White Stripes och hittades snart av supportrar. Redan i oktober 2003 sjöng supportrar av Club Brugge den på en bar i Milano innan en gruppmatch i Champions League mot Milan. Bruggarna tog med sig låten hem och började köra den på sina matcher. I en match mot Roma hemma i februari 2006 tog Romafansen med sig ramsan "tillbaka" till Italien, där den snabbt fick fäste och tillslut även blev nationallagets inofficiella låt det året.

I Sverige och i Bajen hördes den tidigare än så. Jag är övertygad, som inbiten White Stripes-älskare, att jag hörde den i klacken redan under 2004 års säsong. Men jag kan ha fel. På YouTube kan man höra Bajen Fans sjunga den efter den underbara 2 - 0 vinsten mot AIK hemma på Söderstadion den 3 maj 2006. Den går naturligtvis så här:

Vi é Bajen från Söder
Vi é grönvita bröder

Det är en mycket fin ramsa, men en som det gått inflation i nu efter EM. Vi kan väl ta upp den igen om några år igen. Kanske då med några få verser till.

För övrigt så tycker jag att vi ska sjunga Jag har en dröm nästa gång